del 4

Det finns gott om vändpunkter i min bok.  En av vändpunkterna är när Willie får åka tillbaka hem till sin mamma igen. Från att levt ett lyckligt liv på landsbygden kommer han tillbaka till sitt gamla liv i London där hans mamma misshandlar och skäller på honom flera gånger om dagen.  Hon trycker ner Willie dagligen och får han att må dåligt både fysiskt och psykiskt. Sen är det en vändpunkt när Willies bästa vän Zach dör. Willie blir väldigt ledsen och isolerar sig. Willie slutar rita som han brukade göra och han vet inte riktigt hur han ska kunna klara sig nu utan Zach.

Största vändpunkte är när Tom äntligen lyckas adoptera Willie. Efter att Tom hittat Willie tog han in honom till ett sjukhus där han blev inlagd. Under tiden kämpade Tom för att Willie skulle få bo hos honom istället för sin mamma som inte gjorde Willie något gott alls. Till slut lyckas Tom adoptera Willie, de blir som riktiga far och son för varandra. Willie kallar till och med Tom för pappa mot slutet.

Jag tyckte att vändpunkterna var väldigt bra i boken och att den slutade väldigt bra. Det var bra att det var flera vändpunkter som hände tätt in på varandra. Det gör att boken blir mer spännande att läsa och intressantare. Det blev ett lyckligt slut där Tom till slut fick vårdnaden av Willie. Han får flytta ifrån sin mamma och bli en del av byn som Tom bor i. Han mår mycket bättre av att bo där. Men sen var det inte bara lyckliga saker i slutet, en olycklig sak var att Zach dör.

del 3 oliver

Det finns en del konflikter i boken men den största konflikten har Willie med sin mamma. Willies mamma blir sjuk och han tvingas därför åka tillbaka till henne i London. Både Tom och Willie är väldigt ledsna över detta. När Willie kommer till tågstation där han möter sin mamma som han inte träffat på länge, börjar hon genast skälla på honom. När de sedan kommer hem har Willie med sig presenter till sin mamma. När han visar dem för henne blir hon genast arg igen. Hon tror Willie har stulit sakerna och säger att det inte är hans.  Hon märker hur han har ändrats lite i sättet och tror att Willie bara har varit till besvär under tiden han har varit borta. Hon blir helt utom sig och börjar skälla och slå Willie precis som hon gjorde förr.

Under tiden som Willie är i London sitter Tom hemma och väntar på livstecken från Willie, han har skickat flera brev men har inte fått något svar ännu. Tom bestämmer sig då för att själv åka till London för att se hur Willie mår. När Tom kommer till London går krigslarmet och han förs till ett skyddsrum. Där berättar Tom för en man att han letar efter Willie. Mannen känner Willies granne som sedan vänligen visar Tom vägen till Willies hem. När de kommer dit är huset övergivet och släckt. Tom ber då om att få bryta sig in då han misstänker att något är fel. Mannen som hjälpt Tom tvekar på om han får gå in utan tillåtelse. Men en förbipasserande polis kommer och de bryter sig till slut in i huset. Toms hund Sam springer fram till en dörr som står vid en trappa. Där ligger Willie misshandlad och halvt medvetslös. Willies nyfödda lillasyster ligger död bredvid. 

Del 2 Oliver

Jag har valt att skriva om de två huvudpersonerna i boken, Willie och Tom. Willie är en stadspojke från London som blir förflyttad till Tom som bor på landsbygden. Willie är en 8 årig blyg och osäker pojke som är rädd för att göra misstag. Mycket av detta beror på hans mamma. Willies mamma misshandlar honom varje gång han gör ett fel. Hon har fått Willie till att tro att han är dum och vad han än säger är det fel.  Willie är inte alls som andra 8 åringar. Han är mer lugn och gör vad man säger till honom. När han kommer till Tom lär han Willie att man får göra fel och att man inte behöver vara rädd för att fråga. Tom behandlar Willie på ett mycket generöst sätt som Willie inte var van vid innan när han bodde med sin mamma. Under tidens gång börjar Willie prata mer, han är inte lika osäker på sig själv och får ett starkare självförtroende. Han får nya vänner i byn, lär sig läsa och skriva och uppskatar allt väldigt mycket som Tom gör för Willie. Willie får för första gången i sitt liv, leva som ett barn. Med tiden som Willie och Tom bildar en vänskap som till slut blir väldigt stark tar tom fram barnet i Willie och han blir mer som en normal pojke. Men fast Tom tar fram barnet i Willie är han lika snäll, han är fortfarande pojken som aldrig skulle skada någon annan och är väldigt omtänksam.

Tom är en gammal enstöring som bor i en liten by på landsbygden där människorna klarar sig mycket själva och har inte så gott om pengar. Tom förlorade sin fru för många år sedan. Han är inte van vid att behöva ta hand om någon annan än sin hund. Därför blir det även nytt för Tom när han blir tvungen till att ta hand om Willie. Tom framstår som sträng och brysk men är väldigt omtänksam och generös mot Willie när han kommer till honom.  Tom ger Willie nya kläder och ordentligt med mat. Tom lär Willie att han inte behöver vara osäker på allting han gör, det är okej att göra fel ibland och att han aldrig skulle slå Willie som hans mamma gjorde. Willie börjar till slut att bli väldigt betydelsefull för honom och det bildar en underlig men stark vänskap. Jag uppfattade Tom ungefär som att han framstår som en sträng och hård gubbe, men innerst inne är han det omtänksamma, generösa mannen som inte vill någon illa.

Det är inte speciellt mycket miljöbeskrivningar i boken där författaren har lagt mer energi på att skriva om karaktärerna istället. Men genom det man har läst känns det som de bor i en liten by på landsbygden. Det är inte många som bor i byn och det bor ganska utspritt mellan de små områdena. Människorna hjälper varandra mycket med olika sysslor. 

Läslogg 4

Läs logg 4

I boken finns det massor av olika vändpunkter, en av dem är när Willie blir hemskickad igen. Från att komma från ett tufft stadsklimat ut till ett mildare klimat. Just när Willie känner att han nu har hittat sitt riktiga hem så förändras allt. Willie blir hemskickad till sin mamma igen. Allt går tillbaka till de gamla vanliga och Willie blir inlåst i ett rum i flera dagar. Nästa vändpunkt skulle jag väll vilja säga är när tom bestämmer sig för att åka och besöka Willie i London. Man känner på sig att tom kommer att rädda Willie och man får en bra känsla igen. Precis som jag trodde så lyckas tom rädda Willie och ta honom till sjukhus. På sjukhuset sker ännu en vändpunkt då tom inte får ta med Willie hem. Willie ska tas till barnen och tom blir rasande. Boken slutar med att Tom får adoptera Willie och Willie börjar kalla tom för pappa.

Alla vändpunkter i boken har en stor innebörd och gör att boken aldrig blir tråkig och dryg att läsa. Det händer saker hela tiden och tack vare vändpunkterna fortsätter man helatiden att läsa några sidor till.

Jag tycker att det är viktigt med många vändpunkter i en bok för att hålla kvar spänningen. Slutet är tydligt och skapar en känsla av ett fantastiskt och lyckligt slut. Det var viktigt för mig att boken fick ett lyckligt slut och att Tom verkligen fick adoptera Willie. Jag tycker att de flesta frågorna är besvarade. Nu kunde verkligen Willie och tom leva tillsammans lyckliga i alla sina dagar. Slutet sätter stop på berättelsen och det finns inte någon särskild följdfråga som man funderar på efteråt. 

POJKEN I RANDIG PYJAMAS recension

"Allt börjar i Berlin 1942"
Bruno som är nio år kommer hem en dag och har just fått reda på att hans pappa har blivit befordrad och de är tvungna att packa och flytta till Altswtitch som ligger väldigt långt ifrån hans hus i Berlin. Han måste lämna sina bästavänner för ett nytt liv utanför Berlin, där det inte finns någon att kunna följa med Bruno på hans upptäcktsfärder eller där det inte finns någon att leka med.

Ifrån hans fönster syns ett staket som går runt ett helt läger som Bruno inte har en aning om vad det är men en sak är han säker på att människorna som är på lägret är väldigt märkliga och de har randiga pyjamaser på sig. Han har så tråkigt så han bestämmer sig för att gå på en liten upptäcktsfärd, men det han inte vet då är att han aldrig skulle gått på den upptäcktsfärden. När han träffar en liten pojke som lever inne på lägret vars liv är mycket annorlunda än vad Brunos liv är, så blir de vänner, men det Bruno och Pavel inte förstår är att deras så starkt växande vänskap kommer att få stora konsekvenser.

1971 så föds John Boyne på Irland Pojken i randig pyjamas är han första ungdomsbok som han gav ut år 2007 , men han har skrivit många vuxenböcker. Boken Pojken i randig pyjamas finns översatt till flera olika språk och boken har även fått priset Ottakars Childrens Book Prize.

De som står mest i centrum är Bruno som är väldigt generös och älskar att utforska som till skillnad från hans syster Gretel som tror hon är så mycket bättre än Bruno på alla sätt och vis. Shmuel är väldigt lik Bruno, även fast han är jude, han gillar också att utforska och tänker på andra.

Bokens handling börjar i Berlin senare i boken så flyttas man till Polen, miljön beskrivs som väldigt "glad" i början, sedan så flyttar familjen till Polen och allting blir plötsligt väldigt dyster i det "rika" huset på landsbygden, boken beskriver väldigt mycket om miljön, väldigt detaljerat emellanåt, ex. det luktade nybakat bröd ifrån det lilla ståndet på torget.
Det framstår genom hela boken att familjen lever väldigt rikt, för deras fina hus och deras fina kläder, även för att de har en husa. Romanen är kronologisk för att den hoppar inte mellan årtal utan den går framåt. Författaren lyckas väldigt bra med att förmedla det han vill få fram, att man levde mycket sämre som jude och blev behandlad väldigt fel utav nazisterna, han vill få fram fakta om förintelsen och vad som är rätt och fel!

När jag läste denna romanen så kände jag att jag verkligen led med judarna och det dem gick igenom, det kändes så smärtsamt att läsa hur man behandlade judarna på koncentrationslägret, så känner jag när jag läser boken, både gripande och sorgligt.

Det jag känner att jag kan ta lärdom av i denna boken är att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlat, i boken så gjorde Bruno väldigt många goda gärningar och Brunos pappa gjorde inte det, det ledde till att han förlorade sin son, så man ska tänka snäppet längre, är det verkligen rätt att göra såhär? eller är det fel? frågor som man måste tänka på.

Pojken i randig pyjamas är  John Boyne första ungdomsbok och boken är för ungdomar och jag tycker inte barn under 13 år ska få läsa denna boken, för man är inte riktigt mogen för att kunna förstå en sådan här bok. Språket är väldigt enkelt och det tror jag att det är för att man ska kunna förstå bokens innehåll och för att inte få fel uppfattning.

Författaren vill förmedla informationen och sprida kunskap om förintelsen. Och det tycker jag är väldigt bra för att man ska få reda på fakta om vad som pågick under förintelsen och varför man gjorde så mot judarna. Så jag rekommenderar absolut denna boken till andra läsare.

Pojken i randig pyjamas RECENSION

Förintelsen sedd ur en ovetande pojkes ögon

Recension – Pojken i randig pyjamas

En oförutsägbar bok som väcker både glädje, hat, förundran och sorg med en stark egenskap av att fängsla läsaren till att fortsätta läsa i strävan efter fler och fler spännande berättelser om upplevelser och förklaringar av den nioåriga huvudpersonen Bruno.

Pojken i randig pyjamas, en roman skriven av den irländske författaren John Boyne som visar stora skickligheter inom skrivandet då han utelämnar många detaljer för läsarens egen fantasi och till slut avslutar boken på ett så pass effektfullt och känsloladdat vis att man blir gråtfärdig. Boyne beskriver inte lika många detaljer som man normalt kan läsa i många böcker vilket man förstår är en medveten handling eftersom att man ska uppleva berättelsen ur en pojkes synvinkel. Boken utspelar sig under åren då Förintelsen höll plats och syftet med boken är att visa omvärlden hur det var att leva under den här tidsperioden, utan vetskap av vad som hände i ens närhet.

Nioåriga Bruno och hans familj lever ett ovanligt pampigt liv i Tyskland under Andra världskriget, med ett stort hus i Berlin, många vänner och egen personal. Allting verkar bra tills Bruno en dag får besked om att familjen ska flytta på grund av faderns yrke. Vad man förstår genom olika händelser i boken är att fadern är en högt uppsatt officer i det tyska Nazistpartiet och blir av sina förmän beordrad att flytta på grund av detta då han blir befordrad. Vad som väntar har Bruno ingen aning om, det enda han vet är att deras nya hemdestination är ”ute på landet”. Vid beskrivningen av familjens nya hus uppfattar man huset och dess omgivning som mycket dyster, tråkig och obehaglig. Utanför Brunos fönster kan han se ett stängsel, bortom stängslet befinner sig människor, barn som vuxna, i randiga dräkter som lever dygnet runt innanför stängslet vaktade av de tyska soldaterna som arbetar under Brunos fader. ”Ute på landet” förvandlas efter storasyster Gretels förklaring som platsen Allt Svisch och plötsligt förstår man som läsare att familjen har flyttat till koncentrationslägret Auschwitz, vilket barnen inte själva förstår. Brunos liv vid Allt Svisch är sedan baserade på tjafs med Gretel, samtalsstunder med Maria och upptäcksfärder i hopp om att hitta något spännande med det nya hemmet.  

I en till en början mycket glad miljö som senare övergår till väldigt grå och dyster miljö är Bruno den person som boken kretsar runt genom hela handlingen. På grund av hans unga ålder och på grund hans föräldrars tysta beteende är han mycket ovetande om vad som händer i hans omgivning och hans huvud är dagligen fyllt med olika frågor. Vad jobbar pappa med? Varför bor de där människorna innanför stängslet? Varför ser de så ledsna ut? Bruno hade många vänner i Berlin men på den nya orten består hans enda kamrater av den judiska pojken på andra sidan stängslet som Bruno träffar i hemlighet och familjens hembiträde Maria.

Shmuel, den judiska pojken, är lika gammal som Bruno och visar sig vara en mycket behaglig pojke att umgås med, även fastän att mycket skiljer de två pojkarna åt i deras liv så är de mer lika än vad de själva tror på många olika sätt och vis. Trots att Bruno är en liten pojke för sin ålder är Shmuel betydligt mindre i växten än honom, vilket förvånar Bruno. Shmuel är oskyldig och ovetande om att en utrotning av hans medmänniskor sker runt hörnet, den välkända ”Förintelsen” är på väg att ta med sig Shmuel och hans nära och kära ner i jorden, utan att han själv är medveten om det.

Hembiträdet Maria som arbetar för familjen är mycket tystlåten av sig men bygger genom hela bokens handling upp en relation med Bruno som till slut för de samman till goda vänner, vilket ingen annan i deras omgivning vet. En bit in i boken får man reda på Marias bakgrund, som spelar mycket stor roll för hennes karaktär i boken.
Utseendebeskrivningarna i boken är mycket tunna, vilket gör att man på sätt och vis själv får bestämma hur personerna i boken ser ut och på såhär vis antingen kommer närmre eller längre ifrån huvudpersonerna i boken, beroende på vad för egenskaper och strategier man har som läsare.

På mindre än 180 sidor har Boyne både diskret och tydligt lyckats reflektera och upplysa en om otroligt många saker. Oavsett vilken religion man tillhör, vilken familj och vilket land man kommer från så är det inte dessa saker som spelar roll i en vänskap. Boyne beskriver att man aldrig kan skada någon annan utan att i slutändan drabba sig själv – eller som det engelska uttrycket lyder; ”Karma strikes back” – vilket visas drastiskt i slutet av boken.

Boken är bra anpassad för vem som helst men är perfekt som läsmaterial för ungdomar som för tillfället lär sig om Andra Världskriget och Förintelsen, då den mycket bra beskriver hur man levde under denna tid, bland annat både som nazist och som jude. Jag rekommenderar den dock inte till barn som fortfarande visar mycket unga egenskaper i sitt tänkande då detta kan göra att delar av boken inte förstås, inte minst det mycket sorgliga slutet.

Wilhelm Börjesson 9B

Albin bokrecension

Anne Franks Dagbok

Anne Franks Dagbok, en berättelse från en ung kvinna på flykt under andra världskriget. Det är sann historia som även anses vara ett historiskt dokument som Anne Frank skrev på när hon var gömd under andra världskriget. Hon för en dagbok där hon skriver om allt mellan himmel och jord, om konflikter och vad som händer i hennes liv. Dagboken är på lite mer än 400 sidor och mestadels av boken är rakt översatt från Annes ursprungliga dagbok och texter som hon skrev. I boken har översättaren även skrivit en förklaring till hur boken är skriven och vad som hände med dem när Anne slutade att skriva dagboken. Romanen har en ramberättelse. Översättaren, Per Holmer, berättar om hur dagboken kom till och vad som hände med Anne när dagboken tog slut. Ramberättelsen gör det lättare att förstå mer av vad boken handlar om men samtidigt förstör den en del av läsupplevelsen då man redan från början får veta ungefär vad som ska ske.

Anne är en tonårsflicka som bor i Nederländerna, hon gillar inte att andra bestämmer över henne och tycker inte att hon ska få mindre rättigheter för att hon är en ung flicka. De andra som bor i samma gömställe tycker att hon är dåligt uppfostrad eftersom hon tycker och tänker som hon själv vill och låter ingen vara elak mot henne. Dock kan det ibland bli för mycket och det är då hennes pappa Otto Frank stöttar henne. Han vill alla väl och hjälper till när som helst, det är därför Anne älskar honom så mycket. Otto verkar vara som en gammal farfar som tröstar någon när den är ledsen.

Anne får en dagbok i födelsedagspresent och det är en svår tid för judarna eftersom det är under andra världskriget. När Anne får boken så lever hon som vanligt i ett hus i Nederländerna men allt eftersom Hitler kommer med nya krav så påverkas Annes familj och judarna får mindre och mindre rättigheter och tillslut tvingas Anne och hennes på flykt undan nazisterna. De tar sig till ett hus som ligger vid Ottos företag och dit kommer även några andra judar som flyr från nazisterna. Anne skriver i boken under de flesta dagarna och det handlar om allt från konflikter och vad dem gör på dagarna till hur det ser ut på gatan, vad det luktar och vilken årstid det är. Anne försöker att leva som vanligt men hon har sina motgångar men trots det så fortsätter hon och anstränger sig för att göra det bästa av situationen. Allt eftersom tiden går så börjar hon gilla killen Peter som hon är gömd tillsammans med och man märker i boken att hon mognar och blir mer vuxen under tiden hon är gömd. Men det fruktansvärda öde som Anne och de andra mötte finns det inga ord för.

Otto Frank var den enda av de åtta undangömda judarna som överlevde efter att dem blivit bortförda av de tyska poliserna till olika koncentrationsläger. Otto återvände och hämtade dagboken och valde att publicera den men han tog bort vissa delar som handlade om familjen men senare har originalutgåvan släppts med alla Annes anteckningar och det var den boken jag läste.

Jag tycker att Anne Franks Dagbok är en väldigt bra och rörande bok. Även fast det kanske inte är det roligaste att läsa om allting som händer på dagarna så finns det väldigt starka och rörande moment som får en att vilja läsa vidare. Boken är verkligen värd att läsa och den får en verkligen att uppskatta det man har. När man läser dagboken så inser man hur människorna under andra världskriget verkligen kände och hur det var då. Man förstår att man inte ska ta allting för givet eftersom allt kan gå förlorat under en så kort tid. Under tiden som Anne levde genomgick hon både frihet och fångenskap men kämpade ändå på och höll modet uppe, men även fast Anne var stark så fanns där svaga människor utanför gömstället och tack vare att vissa människor värderar pengar högre än allt annat så avslöjade någon de undangömda judarna och dem tillmötesgick ett fruktansvärt öde.