Vändpunkten
i min bok kommer i samband med att Sofia flyttar tillbaka till byn igen
eftersom hon då inser att allt kommer att bli bra trots att Maria och hennes pappa
är döda. Hennes liv förändrades ju helt när Maria dog och hon visste inte hur
hon skulle klara av att leva vidare. Sofia tyckte att det var hennes fel att
Maria dog, trots att hon inte kunde ana att det låg en mina utanför stigen. När
hon sedan kom till staden var hon rädd för att hon skulle känna sig ensam
resten av livet. Efter ett tag lärde hon dock känna en kvinna som äger en
textilfabrik och där kunde hon få användning av den kunskap som Tito hade lärt
henne. Tito kom sedan till staden för att berätta att han hade blivit för
gammal för att sy och behövde någon som tog över efter honom. Så han erbjuder
Sofia sin symaskin och sin hydda som han och hans fru äger. Om han i stället
hade sålt symaskinen till någon annan skulle den inte komma till någon bra
användning. Sofia var också den enda han litade på och som därför skulle ta
hand om symaskinen på ett bra sätt. När man läser denna del av boken, förstår
man att livet börjar bli bättre för Sofia. När sedan Lydia kommer till staden
för att leta rätt på henne, känner Sofia att hon kan flytta hem igen. Hemma i
byn börjar Sofia arbeta som sömmerska. Hon har fortfarande mycket att lära sig
trots att hon har arbetat i butiken under tiden som hon bodde i staden. Men hon
kommer att klara det eftersom hon nu också har sin familj nära sig.
Upplösningen
i min bok kommer sedan när Sofia inser att elden alltid kommer att finnas där
för henne. Där kan hon träffa Maria, sin pappa och Mauzena trots att de inte är
vid liv längre. De kommer alltid att finnas hos henne och hon kommer aldrig att
glömma dem. Detta är eldens hemlighet, som hon i slutet av boken förstår betydelsen
av och känner en trygghet med.
Mina
inledande frågor har fått svar i olika delar av boken, bland annat hur Maria
dog och hur Sofia och resten av familjen sedan skulle klara sig. För mig är det
viktigt att man får svar på sina frågor när man läser en bok. Det är det som
gör den spännande och att man hela tiden vill läsa vidare. När man sedan läst
färdigt ”Eldens hemlighet” börjar man dock fundera på hur de kommer att klara
sig i framtiden. Kommer Sofia att kunna leva ett så normalt liv som möjligt
trots sitt handikapp och kommer det att gå bra för henne i den nya hyddan? Detta
är följdfrågor som det inte finns något svar på i boken utan man får gissa sig
fram och dra egna slutsatser. Detta tycker jag både är bra och dåligt eftersom
man kan tolka fortsättningen på det sätt man själv önskar men samtidigt vill
man ju veta vad som verkligen kommer att hända med Sofia i framtiden. Därför är
ju ett sådant här slut perfekt om man vill göra en uppföljare till boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.