Pojken i randig pyjamas, del 2

Huvudkaraktären i boken är en pojke som heter Bruno och är nio år gammal. Jag tycker att Bruno inte uppmärksammas på samma sett som hans storasyster gör. För Bruno anses vara mycket mindre än alla andra nioåringar och därför har han inte rätt att framföra sina egna åsikter. Både hans syster, mamma och deras husa lyssnar inte till 100 % på vad han har att säga, och i dem flesta fallen har han oftast rätt. Jag tycker att Bruno beskrivs som en kort och väldigt busig kille. Men i början av boken uppfattar jag det som att han vill ha koll på läget och veta vad som komma skall. Jag tycker även att han är omtänksam och tänker på vad andra också vill. I många situationer har Bruno också framfört sin egna lilla åsikt om vad som är rätt och fel. Brunos roll i denna händelse är väldigt stor, det är ur hans perspektiv vi får veta det mesta ifrån. Det är Brunos åsikter och tankar som man mest beskriver hur situationen är. En annan person som jag tycker är intressant är Brunos syster Gretel. Hon är tolv år och jag uppfattar henne som en tuff och kaxig tjej på utsidan men ändå den här gulliga och snälla tjejen på insidan. Man kan förstå att Bruno och Gretel är syskon pga. att båda två vågar stå för sin egen åsikt. Men oftast så håller dem inte med varandra, Gretel tänker många gånger bara på sig själv och inte ur någon annans situation. Utan allt handlar om henne och vad som är bra för att hon ska få ett så bra liv så möjligt. Allt detta tycker jag speglar på hur boken beskriver henne.

Miljöbeskrivningen i boken är väldigt bra. Jag tycker att författaren målar upp en levande bild av många situationer i boken. Författaren använder bra och beskrivande ord som gör hela berättelsen mycket mer intressant och man kan få ut olika känslor om hur personerna i boken känner. Ett väldigt bra exempel ur texten på hur författaren har beskrivit hur det såg ut genom det ena fönstret ”En stor trädgård, dessutom full av blommor planterade i prydliga rader i jord som såg ut att ha skötts mycket omsorgsfullt av någon som insåg att blomsterodling på ett ställe som detta var något positivt man kunde göra, som att tända ett litet stearinljus i en vrå av en stor borg ute på en dimmig hed en mörk vinterkväll”. I denna mening så tycker jag att författaren både ger väldigt bra och beskrivande ord som gör att man förstår hur det såg ut, men författaren använder även liknelser ur andra situationer för att man ska förstå hur det såg ut genom ett annat perspektiv. Men jag tycker inte att författaren ger en lika bra och tydlig beskrivning på olika dofter, ljud och smak.