Pojken i randig pyjamas, del 3

Boken handlar om hur Bruno träffar den här judepojken Shmuel när han är ute på upptäcktsfärd. Den handlar om deras vänskap och den är mycket lärorik samtidigt som det är en spännande historia. Shmuels och Brunos vänskap är strängt förbjuder och måste hållas hemlig, därför kan Bruno bara träffa honom när hans föräldrar inte är i närheten och kan se när han springer iväg.
Bruno försöker att hjälpa Shmuel genom att ge honom mat men ofta glömmer han det eller till och med äter upp det själv när han väntar på att Shmuel ska komma. Shmuel och Bruno pratar mycket tillsammans om hur deras dagar och liv är och dem ser världen ur helt olika perspektiv. Bruno tycker att livet är orättvist när han var tvungen att flytta ifrån Berlin och sina vänner medans Shmuel blir överlycklig av att få en halv bulle av Bruno. Boken handlar alltså främst om Brunos relation med Shmuel.

I boken finns det en konflikt som överskuggar alla andra, det är en av de största konflikter genom alla tider nämligen konflikten mellan de tyska nazistpartiet och det judiska folket.
Konflikten är väldigt tydlig hela boken igenom, Brunos familj flyttar ifrån centrala Berlin för att Brunos pappa lättare ska kunna utföra sitt arbete. Bruno upptäcker först judarna när han kikar ut genom sitt fönster på sitt rum, Bruno är väldigt ung och förstår inte riktigt vad det är för folk. Han har ju inte läst tidningarna och lyssnat på nyheterna.
Det blir väldigt tydligt när Bruno frågar sin pappa om han får leka med barnen som han sett från sitt fönster. På den frågan svarar Brunos pappa att dem barnen inte är människor, inte i den benämningen i alla fall och att man ska hålla sig undan från dem.
Bruno däremot, han är nyfiken och räds inte att närma sig människorna i de konstiga kläderna. Han förstår inte riktigt någon gång under hela boken egentligen varför dem är sämre än vad han är. Detta är alltså den största konflikten som jag uppfattar i boken.
Det är dock inte den enda. Det finns även en intern konflikt mellan syskonparet Bruno och Gretel.
Gretel som är Brunos tre år äldre storasyster är en kaxig liten tjej som tror att hon är större än vad hon är men bakom hennes hårda skepnad finns en omtänksam syster som ställer upp för sin bror om det behövs. Brunos och Gretels relation är som de flesta syskonrelationer. Mycket bråk och tjafs och båda låtsas om att man hatar den andre.
Gretel kommer ofta med nedlåtande kommentarer till Bruno för att han inte vet så mycket eller för att han är lite barnslig. Bruno tar ofta dessa kommentarer ganska bra och blir inte allt för upprörd utan han går hellre iväg ensam och gungar på sin hemgjorda gunga.
Det finns även en del inre konflikter i boken. Brunos mamma har nog en konflikt med sig själv om hon ska berätta för Bruno vad som verkligen händer eller ifall hon ska låta bli. Hon är nog rädd för Brunos pappa eftersom han är en man med stark pondus och det är troligtvis det som gör att hon inte vågar berätta. Jag tror också hon funderar på att lämna Brunos pappa eftersom att hon inte har alls samma åsikter som han och att hon tycker att förintelsen är fruktansvärd.

Diskussionsfråga: Varför tror ni att Brunos mamma väljer att inte berätta för Bruno om vad som händer?