Pojken i randig pyjamas skriven av John Boyne

Pojken i randig pyjamas, del 1

Jag har läst pojken i randig pyjamas. Jag tycker att namnet ”pojken i randig pyjamas” får en att tänka på koncentrationslägren i Tyskland under andra världskriget. Ordet ”randig” kopplar jag direkt till alla de barn som var tvungna att leva i de olika koncentrationslägren efter som det var ändas dessa kläder som barnen bar. Jag tycker titeln fångar en direkt, inte särskilt lång och väldigt beskrivande. På första sidan så beskriver författaren att Bruno märker att det inte är som vanligt eftersom familjens husa Maria står och packar ner kläder istället för att städa och vara så tyst som hon brukar vara. Under den första sidan så vet man inte riktigt helt vad allt handlar om men jag trodde först att det var den nazistiska polisen som hade knackat på och bett alla i familjen att flytta ut och bosätta sig någon annanstans. Men jag på ett sett så tvekade jag lite eftersom deras familj verkade vara en av dem bättre klasserna efter som de hade en egen husa och flera andra hushållsarbetare. Under nästa kapitel frågar Bruno om och om igen varför Maria står och packar ner hans kläder i en resväska, men han får ändas nekande svar tillbaka. Bruno frågar istället sin mamma varför de packar. ”Ska vi flytta eller ska vi bara resa iväg? Vad gör du mamma?” Efter många om och men så säger hans mamma att hans pappas jobb är inblandad i det hela. Under dem senare kapitlen så beskriver även Bruno hur det var när alla hans kompisar hade pratat om vad deras pappor arbetade med, då hade alla svarat på frågan men när frågan kom till Bruno så visste han inte vad han skulle svara. Därför är pappans jobb en väldigt suddig punkt i det första kapitlet. Författaren vill inte att man ska få reda på vad hans pappa jobbar med utan man ska försöka fundera och bygga upp sin egen version. Jag tycker man vet redan på titeln att boken kommer handla om hur det var under andra världskriget. Jag tror att denna historia i början är som en inledning till hur allt startade, hur det kändes att bli beordrad att flytta ifrån sin hemstad. Jag tror att man skriver den för att få läsaren att leva sig in i själva situationen för då blir hela boken mycket intressantare att läsa. Jag tror än så länge att det är en ”vanlig” person som kanske har en relaterad barkund till koncentrationslägren eller så är et någon som vill förmedla känslan hur det var att leva under dessa förhållanden.

Diskussionsfråga: Varför tror du att författaren inte vill avslöja pappans jobb förrän senare i nästa kapitel?