tisdag 14 maj 2013

Kajsa del 4

Jag tycker bokens vändpunkt var väldigt tydligt. Det verkade som om hela boken skulle slut lyckligt. Bruno, hans mamma och Gretel skulle äntligen flytta tillbaka till Berlin men Shmuel skulle inte få åka hem, än i alla fall. Så pojkarna bestämmer att gå på en första och sista upptäcktsfärd tillsammans och leta efter Shmuels pappa. Bruno ska smyga in på andra sidan och han får därför en likadan pyjamas som Shmuel har och kryper under stängslet. Där tycker jag att vändpunkten kommer. Helt plötsligt känns inte det lyckliga slutet lika säkert. Han är inne hos judarna och man får en känsla av att någonting dåligt kommer hända. Dem har letat efter Shmuels pappa utan framgång och Bruno ska återvända hem samlar alla soldeter judarna för en ”marsch”. Då blir man väldigt orolig om det verkligen kommer att gå bra för Bruno och Shmuel. Shmuel berättar att dem som gått på marsch innan aldrig återvänt får man verkligen känslan av skräckblandad förtjusning, kommer Bruno och Shmuel lyckas smita undan och ge boken ett lyckligt slut eller är det här faktiskt slutet för dem? Man förstår sedan att dem är inne i en gaskammare. Pojkarna berättade för varandra att dem var varandras bästa vänner och dem höll varandras händer ända till slutet. Det gjorde mig otroligt ledsen, det var så fint men så sorligt och man blev verkligen rörd. Slutet är väldigt tydligt. Man har fått svar på nästan alla frågor, det enda jag undrar var om mamma och Gretel fick reda på vad pappa trodde hade hänt Bruno. Slutet var väldigt bra, det var oväntat, väldigt rörande och sorligt. Jag anser att slutet blev väldigt olyckligt och man när man läst klart får man upp många tankar om att det faktiskt har hänt i verkligheten vilket gör att det känns extra hemskt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.