Pojken i randig pyjamas, del 2

I boken finns det ett antal karaktärer som är viktiga för bokens och berättelsen. Huvudkaraktären i boken heter Bruno. Bruno är en pojke på nio år som älskar äventyr, i boken framgår inte riktigt Brunos utseende utan det är snarare någonting man får skapa sig en egen bild av.
Just en sådan detalj gör att boken blir mer levande, man får själv tycka till och fantisera om viktiga detaljer. Kanske vrider man då historien dit man själv vill ha den. Alltså att man kan skapa ett eget bild av karaktärerna som man själv tycker om.
Miljöbeskrivningar, känslobeskrivningar mm. framgår allt tydligare. Man kan nästan leva sig in i boken och befinna sig på samma plats som karaktärerna, man får i en sekvens läsa om hur Bruno ligger i sin säng i det nya grå, trista huset och stirrar upp i taket. Han ser hur färgen i taket håller på att flagna, det gjorde den inte i huset i Berlin. Där var färgen alltid fin eftersom dem målade om varje år. Han ser hur en spindel tränger sig ut ur färgflagorna och kryper vidare längst taket.
Beskrivningen är mycket detaljerad och man får en känsla av att författaren verkligen har lagt ner mycket tid på texten för att förmedla en klar känsla.
Självklart går det ju inte att ha en bok med endast en karaktär utan det finns självklart bi karaktärer också. En av bi karaktärerna som jag fastnat för och tycker väldigt mycket om är Pavel.
Pavel är en gammal judisk man som jobbar hemma hos Brunos familj, han sköter sysslor åt familjen.
Eftersom att han är så gammal har han svårt att gå och dålig balans. Att han är så gammal blir också det som leder till hans död. Han var så svag att han skakade när han skulle hälla upp vin i en utav de många soldaternas glas att han tappade flaskan i knät på honom. Han blev då slagen och sparkad så grovt att Bruno började gråta.
Boken innehåller mycket känslor och dem är allihop väldigt starka, oavsett om dem är positiva eller negativa. Alla känslor förstärker verkligen intrycket av de olika sekvenserna i boken.

Diskussionsfråga: Varför tror ni att löjtnant Kolter reagerade så starkt och kvickt när Pavel tappade vinet?