Det började först med att familjen Frank
skulle bo i det så kallade Gårdshuset. Sedan bosatte sig andra i huset också.
Eftersom att alla spenderar all tid dem har med att bara gå kring där, kan jag
förstå om det blir långtråkigt. Dem får knappt prata för att undvika att bli
upptäckta. Om man spenderar så mycket tid med varandra uppstår det oftast
konflikter. Man kan tillexempel jämföra boken med big brother på ett sätt. Där stänger dem in massa människor i ett
hus där dem sedan ska vara i flera månader. Det uppstår även konflikter i
huset. Lite samma sak är det med boken, skillnaden är väll att dem är familjer
och vänner istället för främlingar. Men jag hade självt tröttnat på att vara
med samma personer dygnet runt i flera år.
Bråken är egentligen ingen stor grej. Det
blir bara stort eftersom att dem kanske inte har så mycket annat att prata om. Men det har blivit lite att Anne och hennes pappa är oftast på samma sida.
Andra sidan är Annes mamma och syster. Jag tror att dem andra är lite
irriterade på Anne, för dem tycker hon är liten och inte förstår något. Eftersom
att alla i huset delar på en ganska liten yta så drar sig alla in i
konflikterna tillslut. Man delar upp sig med dem man känner sig trygg med och
som står på deras sida. Alla känner varandra så det är nog svårt att försöka
undvika bråket om man nu skulle vilja.
Varför pappan och Anne har så bra kontakt vet
jag inte. Men det kan bero på för att Otto behandlar Anne precis som alla
andra. Alltså, han behandlar inte henne orättvist bara för hon är yngst. Därför
tror jag att Anne uppskattar honom mer. För alla har väll hört uttrycket ”så
man behandlar andra, blir man behandlad.”
Det finns ingen starkt linje mellan onda och
goda i huset. Det finns dock några som tar allt mycket seriösare än vad någon
annan gör och andra som tar mer plats. Men alla karaktärerna är olika och
därför kanske det blir så att man irriterar sig på någon speciell person,
speciellt på dem som inte har samma åsikter.
bra text nellie!
SvaraRadera