Bokens vändpunkt tycker jag är efter att Julias barn har fötts och Bertrand berättar för Julia att han han är kär i en annan och inte vill leva med Julia längre. Julia flyttar då med sina döttrar till New York och där träffar Julia en massa män, men hon träffar aldrig den där rätta för henne och på något sätt är hon glad för det. Efter att ha levt i New York i några månader får hon reda på att Sarahs son, som hon träffat två gånger tidigare, också flyttat till New York. Julia är lite rädd för att träffa honom då han förra gången de träffades inte var så jätteglad efteråt. Men en dag får hon ett samtal från honom och han berättar att han gärna skulle vilja träffa henne igen. De träffar varandra för tredje gången någonsin och energin mellan dem är mycket mer annorlunda än de två förra gångerna, det är inte allas lika tryckt mellan dem utan mer avslappnat.
Vändpunkten i min bok tycker jag verkar ganska tydlig då allting i helt plötsligt förändras och även årtalet förändras.
Upplösningen tror jag är när Julia berättar för Sarahs son William att hon har döpt sin dotter til Sarah, han bryter totalt ihop och börjar gråta mitt framför henne, aldrig innan har han visat så starka känslor inför henne som då. Julia försöker trösta honom men hon vet inte riktigt hur hon ska göra, ändå känns det naturligt för henne att försöka trösta honom. Boken slutar med att han förtsätter gråta, Julia lägger sin hand på hans kind och känner hur den blir blöt av hans tårar, de sitter så länge och tillslut känns det som att alla människorna runtomkring dem försviner.
Slutet tycker jag bygger väldigt många fler frågor och hade det funnits en uppföljare till boken hade jag gärna läst den för att se om jag kan få svar på dem frågorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.