Pojken i randig pyjamas DEL 4

Enligt min egen åsikt så är bokens peripeti mycket tydlig. Hade man jämfört boken med en film så hade det varit i denna stunden som den mörka musiken börjar, musiken får en att misstänka att något är på väg att hända. Vad jag anser vara peripetin är det momentet då Bruno bestämmer sig för att ge sig in i lägret och hjälpa till i sökandet av Shmuels pappa. Innan detta händer anar man att familjen ska återvända till Berlin och fortsätta sitt gamla liv, men ens uppfattning förändras helt vid detta tillfälle.

Vad som händer mellan peripetin och upplösningen är att Bruno klär ut sig till en av fångarna för att smälta in och på ett mycket olyckligt vis så hamnar pojkarna i en speciell marsch som Shmuel har hört många hemska rykten om, att människor som tidigare har tagit del av denna aldrig har kommit tillbaks. Allting händer väldigt snabbt och plötsligt förstår man att pojkarna har hamnat i en gaskammare. 

Upplösningen är ett mycket känsloladdat men vackert slut, sorgen som uppstår kommer så plötsligt att den blir som ett slag i magen. Genom hela boken har man anat ett lyckligt slut, att Bruno ska få komma hem igen och så pass att Shmuel kanske till och med ska få komma ut ur lägret.

Därför blir det en så stor effekt av det hela när man förstår att boken slutar med att Bruno dör, tillsammans med sin nya vän. Författaren kan ha haft så många syften med boken, samtidigt som han har velat visa hur det var att leva som en judisk pojke eller en ovetande tysk pojke under Förintelsen har han också haft i åtanke att på något sätt framföra det vanligt förekommande uttrycket "Karma strikes back". Författaren vill alltså visa att man nästan aldrig kan drabba någon annan utan att man själv drabbas på något sätt, samt att det ofta krävs en viss händelse eller olycka för att en människa ska förstå vad den egentligen håller på med.

Vad som senare berättas är att pappan blir bortförd av soldater, vilket förmodligen hänvisar till att kommendanten blev hämtad för att få sitt straff för allt han hade åstadkommit, för alla liv som han hade varit delaktig i att ta...

Tror ni att Brunos "försvinnande" gjorde att pappan ångrade alla de hemska handlingar han hade gjort, eller kvarstod hans antisemitiska tankar ändå?