Förintelsen sedd ur en ovetande pojkes ögon
Recension – Pojken i randig pyjamas
En oförutsägbar
bok som väcker både glädje, hat, förundran och sorg med en stark egenskap av
att fängsla läsaren till att fortsätta läsa i strävan efter fler och fler
spännande berättelser om upplevelser och förklaringar av den nioåriga
huvudpersonen Bruno.
Pojken i randig
pyjamas,
en roman skriven av den irländske författaren John Boyne som visar stora
skickligheter inom skrivandet då han utelämnar många detaljer för läsarens egen
fantasi och till slut avslutar boken på ett så pass effektfullt och
känsloladdat vis att man blir gråtfärdig. Boyne beskriver inte lika många
detaljer som man normalt kan läsa i många böcker vilket man förstår är en
medveten handling eftersom att man ska uppleva berättelsen ur en pojkes
synvinkel. Boken utspelar sig under åren då Förintelsen höll plats och syftet
med boken är att visa omvärlden hur det var att leva under den här
tidsperioden, utan vetskap av vad som hände i ens närhet.
Nioåriga
Bruno och hans familj lever ett ovanligt pampigt liv i Tyskland under Andra världskriget,
med ett stort hus i Berlin, många vänner och egen personal. Allting verkar bra
tills Bruno en dag får besked om att familjen ska flytta på grund av faderns
yrke. Vad man förstår genom olika händelser i boken är att fadern är en högt
uppsatt officer i det tyska Nazistpartiet och blir av sina förmän beordrad att
flytta på grund av detta då han blir befordrad. Vad som väntar har Bruno ingen
aning om, det enda han vet är att deras nya hemdestination är ”ute på landet”.
Vid beskrivningen av familjens nya hus uppfattar man huset och dess omgivning
som mycket dyster, tråkig och obehaglig. Utanför Brunos fönster kan han se ett
stängsel, bortom stängslet befinner sig människor, barn som vuxna, i randiga
dräkter som lever dygnet runt innanför stängslet vaktade av de tyska soldaterna
som arbetar under Brunos fader. ”Ute på landet” förvandlas efter storasyster
Gretels förklaring som platsen Allt Svisch och plötsligt förstår man som läsare
att familjen har flyttat till koncentrationslägret Auschwitz, vilket barnen
inte själva förstår. Brunos liv vid Allt Svisch är sedan baserade på tjafs med
Gretel, samtalsstunder med Maria och upptäcksfärder i hopp om att hitta något
spännande med det nya hemmet.
I
en till en början mycket glad miljö som senare övergår till väldigt grå och
dyster miljö är Bruno den person som boken kretsar runt genom hela handlingen.
På grund av hans unga ålder och på grund hans föräldrars tysta beteende är han
mycket ovetande om vad som händer i hans omgivning och hans huvud är dagligen
fyllt med olika frågor. Vad jobbar pappa med? Varför bor de där människorna
innanför stängslet? Varför ser de så ledsna ut? Bruno hade många vänner i
Berlin men på den nya orten består hans enda kamrater av den judiska pojken på
andra sidan stängslet som Bruno träffar i hemlighet och familjens hembiträde
Maria.
Shmuel,
den judiska pojken, är lika gammal som Bruno och visar sig vara en mycket behaglig
pojke att umgås med, även fastän att mycket skiljer de två pojkarna åt i deras
liv så är de mer lika än vad de själva tror på många olika sätt och vis. Trots
att Bruno är en liten pojke för sin ålder är Shmuel betydligt mindre i växten
än honom, vilket förvånar Bruno. Shmuel är oskyldig och ovetande om att en
utrotning av hans medmänniskor sker runt hörnet, den välkända ”Förintelsen” är
på väg att ta med sig Shmuel och hans nära och kära ner i jorden, utan att han
själv är medveten om det.
Hembiträdet
Maria som arbetar för familjen är mycket tystlåten av sig men bygger genom hela
bokens handling upp en relation med Bruno som till slut för de samman till goda
vänner, vilket ingen annan i deras omgivning vet. En bit in i boken får man
reda på Marias bakgrund, som spelar mycket stor roll för hennes karaktär i
boken.
Utseendebeskrivningarna i boken är mycket tunna, vilket gör att man på sätt och vis själv får bestämma hur personerna i boken ser ut och på såhär vis antingen kommer närmre eller längre ifrån huvudpersonerna i boken, beroende på vad för egenskaper och strategier man har som läsare.
Utseendebeskrivningarna i boken är mycket tunna, vilket gör att man på sätt och vis själv får bestämma hur personerna i boken ser ut och på såhär vis antingen kommer närmre eller längre ifrån huvudpersonerna i boken, beroende på vad för egenskaper och strategier man har som läsare.
På
mindre än 180 sidor har Boyne både diskret och tydligt lyckats reflektera och
upplysa en om otroligt många saker. Oavsett vilken religion man tillhör, vilken
familj och vilket land man kommer från så är det inte dessa saker som spelar
roll i en vänskap. Boyne beskriver att man aldrig kan skada någon annan utan att
i slutändan drabba sig själv – eller som det engelska uttrycket lyder; ”Karma
strikes back” – vilket visas drastiskt i slutet av boken.
Boken
är bra anpassad för vem som helst men är perfekt som läsmaterial för ungdomar
som för tillfället lär sig om Andra Världskriget och Förintelsen, då den mycket
bra beskriver hur man levde under denna tid, bland annat både som nazist och
som jude. Jag rekommenderar den dock inte till barn som fortfarande visar
mycket unga egenskaper i sitt tänkande då detta kan göra att delar av boken
inte förstås, inte minst det mycket sorgliga slutet.
Wilhelm Börjesson 9B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.