Sarahs Nyckel Recension, Madeleine Persson

Boken heter Sarahs Nyckel och är skriven av Tatiana de Rosnay. Boken är en roman men mellan alla historier blir det även en bok som berättar historiska händelser så man kan säga att det blir lite av en historisk roman. Bokens huvudtema är Vel d’hiv händelsen i Frankrike under andra världskriget, Vel d’hiv är när judarna blev tillfångatagna och ivägkörda till lägren.

Romanen handlar om Julia som ska skriva en artikel om Vel d'hiv och under tiden som hon forskar om det får hon reda på att en av de judiska familjerna som blev bortförda hade bott i lägenheten som hon ska flytta in i. Julia fördjupar sig i deras "berättelse" och det är så som Sarah kommer in i hennes liv. I Sarahs berättelse får man läsa om hur hon ska försöka fly från de franska poliserna och åka tillbaka till lägenheten för att rädda sin lillebror som är inlåst i ett litet rum i väggen.

Sarah: Sarah är en ganska vanlig judisk flicka med ett undantag och det är att hon har ljust hår och blåa ögon. I början av tillfångatagelsen är hon mycket förvirrad och arg för hennes föräldrar inte beter sig så modigt som de borde gjort, men efter att hon skiljts sig från sina föräldrar blir hon mer modig och målmedveten. Hon vet vad hon vill och på så sätt blir hon mycket envis.

Julia: Julia är en typisk medelålders amerikan, om man bortser från det att hon är otroligt hängiven i det som fascinerar henne. Julia är envis och ger sig inte fören hon får som hon vill, dock har hon väldigt svårt för att säga emot sin man. Man märker tydligt att Julia har en liten tendens att bli lite för besatt i de projekten som hon skriver om på sitt jobb och det leder oftast att de i hennes närhet tröttnar på att lyssna på allt hennes tjat, det gör henne lite arg och besviken.  

Boken utspelar sig i två miljöer och ur två olika tidsepokrar. I den ena tidsepoken (Sarahs) får man uppleva att miljön är en aning sliten och dålig, men även att den verkar ganska så lugn. Man kan tydligt märka att de som lever där inte lever i någon stor lyx eller med mycket tillgångar. Fast i början av denna del är det lite annorlunda för där lever de i ganska stora lägenheter med bra vänner och i mycket bra miljö. I den andra(Julias) är allting nytt och fräscht men samtidigt väldigt rörigt och stressigt. De flesta som lever där har ganska mycket pengar men visst finns även där fattiga människor. I denna tidsepok så är allting på något sätt mycket mer ledsamt i miljön trotts att de som bor där har det mycket bättre.

Jag blir ganska snabbt inslängd i själva berättelsen men det gör inget för jag tycker inte att denna roman behöver så mycket ”förberättelse” eller hur man ska kalla det, för man får reda på allting en liten längre bit in i romanen. Romanen berättas av två olika personen och det är de två huvudpersonerna. I slutet är det bara Julia som berättar men de kopplar in Sarah i berättelsen med jämna mellanrum.

Romanen tycker inte jag är någon direkt ungdomsbok så ibland är språket lite svårare än vad som hade passat men jag tycker att det fungerar bra då de svåraste orden oftast står i en mening som gör att man lättare förstår vad de Rosnay menar.

Jag tror att romanens budskap är att hur längesedan en händelse än hände så kommer det alltid vara någon som kommer komma ihåg det eller forska om det och sedan sprida det vidare. Har det varit en stor händelse i livet för någon, kanske något tragiskt som i detta fall eller kanske något positivt, så kommer det alltid finnas någon som kommer ihåg och som minns. Budskapet är alltså att, inget viktigt för människan kommer någonsin att glömmas hur mycket vissa än försöker.

Tatiana de Rosnays bok är en av de bästa romanerna som jag har läst, den var lite rörig men det var nästan det som gjorde att den blev så bra, det hände liksom hela tiden någonting nytt. Hade boken bara varit skriven ur t.ex. Julias perspektiv hade den nog inte varit lika intressant att läsa men tack vare att de Rosnay klippt in en annan i historia ur någon annars perspektiv och sen sammankopplat de båda så blir den mycket roligare att läsa.